Människan ska inte bara bo, hon ska leva också, växa upp, arbeta och åldras. HSB började tidigt att skapa rum för livets olika skeden: barnstugor, fritidsanläggningen Årsta havsbad och särskilda boenden för äldre är några exempel på mjukare värden som HSB intresserade sig för.
Lekstugorna
Redan under pionjärtiden på 1920-talet föddes idén att inrätta lekstugor för barn i HSBs bostäder. Idén framfördes närmast av en av initiativtagarna till HSB, Sven Wallander, som under ett besök i Wien lät sig inspireras av de inrättningar för barn som fanns där. Avgiften i HSBs första lekstuga på Kungsklippan i Stockholm var 60 öre om dagen.
Lekstugorna, som var avsedda för alla barn, fick ett starkt pedagogiskt anslag. Bort skulle den fattigdomsstämpel som präglat tidigare barnkrubbor. Det pedagogiska anslaget förstärktes ytterligare när Alva Myrdal blev föreståndare för det Socialpedagogiska seminariet, som utbildade lekstugornas personal. Också det Socialpedagogiska seminariet var för övrigt ett HSB-initiativ. I 1930-talets pressdebatt kunde lekstugorna omtalas som ett "barnparadis", men kritiska röster fanns också. De flesta var dock positiva, och under 1930-talet inrättades även en barnkoloni vid Årsta havsbad.
Årsta havsbad
Inom ramen för HSB Stockholm inrättades 1929 rekreationsanläggningen Årsta havsbad. Idén var Wallanders. För medlemmarnas nöje och rekreation skulle en fristad för sommarlivet skapas. Medlemmarna kunde arrendera tomt, hyra eller själva bygga en sportstuga. Under tidigt 1930-tal lät man även anlägga ett hotell och en restaurang. Snart var man i gång med ett flertal aktiviteter som "Årstaveckan" som bjöd på körsång, segling, fyrverkerier, uppvisning i simhopp och dragkamp med mera.
På riksplanet fortsatte HSB under 1930-talet att engagera sig i arbetet för en bättre fritid. I till exempel HSB Göteborg förvärvades fastigheten Lunden i Onsala, i syfte att det skulle bli semesterhem för medlemmarna. HSB var också en av organisationerna som grundade Folkrörelsens reseorganisation, Reso. I det framväxande välfärdssamhället var fritiden något att ta på största allvar, liksom frågan om de äldres bostadssituation.
Bostäder för äldre
Redan 1926 bildades HSBs första bostadsförening för äldre, Tennhjärtat. Arkitekt för huset, som uppfördes i Bromma, var Sven Wallander. I Tennhjärtat, som fortfarande är en aktiv bostadsrättsförening i HSB Stockholm, bereddes pensionerade folkskollärarinnor ett hem.
Det första riktiga pensionärshemmet byggdes emellertid i Norrköping och stod färdigt 1941. Uppförandet av pensionärshem ska ses i relation till en socialpolitisk reform från 1939, som syftade till att lösa de äldres bostadssituation. En stor del av pensionärerna bodde vid tiden i både dyra och dåliga bostäder. Genom samarbete med kommunerna engagerades HSB i uppförandet av bättre äldrebostäder. Engagemanget för äldres boende fortsatte under efterkrigstiden, men riktig fart på byggandet blev det först under 1980-talet, då begreppet "Det goda grannskapet" också började användas. Detta blev ett paraplybegrepp för den då framväxande satsningen på föräldrakooperativa daghem, studie- och fritidsverksamhet, hemtjänst och bostadsrättsföreningar för äldre. De mjuka värden som tidigt ställdes i centrum för HSBs intresse har alltså historiskt löpt som en röd tråd genom verksamheten.